Publicerad januari 09, 2018

Anette Jemtå: "Jag har inte ångrat mig en sekund på 15 år!"

När reumatikersjukhuset i Östersund stängde ner sin verksamhet i slutet av nittiotalet var undersköterskan och sjukgymnastassistenten Anette Jemtå en av dem som fick sluta.

Dystert kan tyckas, men med tanke på att hon inte ångrat sig en sekund sedan hon sadlade om för 15 år sedan, så var det rena vinstlotten.

Efter uppsägningen från jobbet som undersköterska fick Anette Jemtå möjlighet att gå en ettårig friskvårdsutbildning. På sin lediga dag gick hon samtidigt en grundutbildning i massage. När året var till ända fortsatte hon med vidareutbildning inom massage och något år senare startade hon Jemtknådarna tillsammans med två kollegor.

Det har varit vind i seglen för Anette, som snabbt jobbat upp ett rykte om att ge bra behandlingar och många av de återkommande kunderna har hängt med från starten för 15 år sedan.

- Jag är ute på företag i snitt två dagar i veckan och så är jag resten av veckan i lokalen och tar emot. Nu är jag mer noga med att inte boka in för många varje dag, och jag ser till att vara snäll mot mig själv efter en dag med tuffare behandlingar.

Som hjälp att balansera mängden jobb har hon sin hund, som behöver få komma ut på rejäla promenader mellan varven, något som ger Anette välbehövliga pauser. För visst kan jobbet vara tufft:

- Jag insåg snabbt att det är oerhört viktigt med pauser, styrke- och rörelseträning. Tidigare ledde jag omkring sex träningspass per vecka, bland annat pilates och cirkelträning. Då fick man gratis träning. Idag arbetar jag bara med massage.

Bland kunderna så är det jämt fördelat mellan stela kontorsaxlar och trötta kroppar som jobbar fysiskt.

- Jag har ju många företag och jag tycker att det har löst sig bra. Varje gång jag har mist en företagskund, så har det inte dröjt länge innan någon annan hört av sig. Här i Östersund är det ju några som känner igen mig och många hör av sig efter att ha fått en rekommendation. Det händer också att företag som dragit in massagen för sina anställda återkommer några år senare och vill börja på nytt.

Sammanhållningen massageterapeuter emellan är något hon värnar om och hon deltar aktivt i nätverksträffar med branschkollegor.

- Vi dricker glögg, pratar pensioner och byter behandlingar. Men det kan vara svårt att få till tider som passar alla, det är ingen som vill boka av kunder.

När det gäller vidareutbildning så kräver det ofta en resa söderut, men ibland anlitar de instruktörer som håller kurser i Östersund.

- Bland annat har vi haft en som utbildade oss i pilates och ibland anlitar vi en naprapat som håller dags- och helgkurser, bland annat i undersökningsteknik, funktionell träning eller pilates.

Det bästa med jobbet är alla möten, som i stort sett alltid är positiva, menar Anette.

- Det är en stor skillnad jämfört med när jag jobbade som undersköterska. Då mötte man människor på helt andra villkor.

Och även om det fanns likheter med det hon gjorde som sjukgymnastassistent; masserade, ledde gympagrupper med mera, så går det inte att jämföra med jobbet som massageterapeut.

- Jag längtade efter att få göra liknande saker i en annan, mysigare miljö, på andra villkor… Och så blev det ju!

 

Texten är skriven av Ulrika Hoffer och publicerades först i Kroppsterapeuten Nr 4 2017.

Foto: Privat